DEHLI
Godmorgon mina vanner!
Sitter i hotellagarens sovrum i Dehli. Nagra ligger och sover i sangen precis bakom mig, det ligger tandstallningar, glasogon, mobiler och smycken pa det lilla bordet dar datorn star. Kanner mig inte alls patrangande eller sa, men jag kande att det var bast att skriva nagot nu nar det faktiskt finns en dator inom rackhall.
Det senaste dyggnen har varit nagot turbulenta. Vi lyckades komma med planet fran Bangkok med biljetten vi egentligen inte kunde anvanda utan att de ens hojde pa ogonbrynen, men ungefar dar tog nog vart flyt slut. Taxichaufforen som skulle visa oss till vart redan bokade hotell irrade runt i sakert tva timmar i ett nattligt och ganska skrammande Dehli. Nar han inte hittade fick han tillslut kora oss till ett annat hotell som var det varsta vi har sett. Solkiga lakan som inte bytts de senaste 5 aren, toan var ett hal. Oidentifierade flackar pa vaggar och golv och det var dessutom dyrt. Vi fick senare reda pa att han antagligen bara kort runt oss fora att lura oss till et hotell dar han fick procent pa det vi betalade.
Dagen efter steg vi upp i ett huj. Vi hade inte direkt nagon lust att stanna pa hotellet langre an nodvandigt. Ut pa gatan som var ett enda virrvarr av smuts, man, kor, barn, mera smuts, lukter, mat och tuktuks. Jag spydde nastan av alla intryck och fick hejda mig fran att inte kanslomassigt kollapsa av allt elande. Fast samtidigt ville jag inte ga miste om nagot synintryck, allt var sa nytt och spannande.
Vi lyckades iallafall fa i oss lite mat och tog oss till turistinformationen som formanade oss att alla indier mer eller mindre forsoker lura av oss pa allt vi har. Med dessa ord ekande i vara huvuden har vi nu bokat oss en egen privatchauffor. Denna privatchauffor med namnet Ramish ar redan var van och like. Var bil som vi ska skumpa runt med under de narmsta elva dagarna ar skitsnygg, vit i boljande former. Han ska likt var egen far ta oss runt i ett antal stader och byar och lara oss allt han kan. Nu ska vi ut och se lite mer av Dehli och nasta anhalt blir Agra ch Taj Mahal.
Skrudade i nyinkopta ballongbyxor och tunikor beger vi oss av pa vart kanske hitills storsta aventyr! Kanske hors vi snart igen, kanske inte. Men tills dess, blas inte bort i snoyran.
Manga kramar fran Fredrika (Ingrid och Elin halsar)
Kommentarer
Trackback